Att förmedla information

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något nytt här. Det har mycket att göra med semestrar och annat som kommit vägen för både att spela rollspel och tänka på rollspel. Men nu är jag tillbaka och har kommit igång med rollspelandet igen!

Det här inlägget handlar om ett sätt att förmedla informatorn till rollpersonerna och spelarna under spelmötet. I veckan spelade vi EON. Rollpersonerna reste från landets huvudstad ut till en liten by där de skulle undersöka om också den byn råkat ut för att de döda reser sig från sina gravar, som många andra byar i närheten av huvudstaden.

Jag var lite osäker på hur jag skulle lägga upp spelmötet. Jag började med att skapa byn och ett antal av byns viktiga invånare och utmaningar byn står inför (soldater har satt byn i karantän för att skydda den och dess invånare om de döda plötsligt skulle väckas till liv och attackera dem. Men soldaterna beter sig svinigt och byborna vill inte ha dem där. Stämningen är otrevlig). När den grunden var lagd började skriva ner en lista på information jag ville förmedla till rollpersonerna. Det kan röra sig om saker som:

  • SLP 1 tycker att det är beklagligt att fängelset är fullsatt.
  • Många bybor har någon slags utslag av något slag, troligtvis en sjukdom.
  • SLP 2 litar inte på SLP 1.
  • SLP 3s son sitter i fängelset.
  • osv.

Målet under spelmötet blev sedan att försöka förmedla så många som möjligt av punkterna på ett naturligt sätt. Jag förberedde inte när eller hur informationen skulle nå rollpersonerna, utan lät situationerna som uppstod i spel ligga till grund för när en viss bit information skulle förmedlas. Det behöver inte vara SLP 1 som säger att han tycker det är dumt att fängelset är fullt. Det kan lika gärna vara SLP 4 som beklagar sig över att SLP 1 klagar på det, exempelvis. Om de olika delarna av information kompletterar varandra eller hänger ihop på något sätt får också spelarna ett litet pussel.

Det är viktigt i den här modellen att inte låsa sig till hur rollpersonerna får tillgång till informationen. Att bestämma att de måste prata med en viss person för att få viss information kan leda till att rollpersonerna helt enkelt inte får informationen och känner sig vilsna i vad de ska göra härnäst. Det är också viktigt att inte överösa dem med information. Om de alltid har två eller tre delar information att agera på kommer det finnas valmöjligheter för hur de tar sig vidare utan att kännas rälsat.

Så för att sammanfatta modellen:

Beskriv läget när rollpersonerna kommer in i situationen, där det finns ett antal konfliktytor och motstridande önskemål. Gör därefter en lista på information rollpersonerna behöver att för att nysta upp situationen och identifiera de olika konfliktytorna. Skriv ner åsikter som spelledarpersonerna på något sätt ska förmedla till rollpersonerna och saker rollpersonerna ska få reda på på ett eller annat sätt. Släpp sedan rollpersonerna fria att följa sina egna agendor, och stoppa här och där in information från checklistan. Bocka av varje bit information du delat ut så du har enkel översikt över vad som finns kvar. Försök ge åtminstone en bit information i varje eller varannan scen.

Till detta system kopplade jag också ett litet ”questsystem” som jag tänkte skriva om i nästa inlägg. Det var ett extremt enkelt system, men det visade sig vara rätt effektivt. Men det berättar jag om i nästa inlägg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *