Att hålla något existerande

Om du inte nämner något tillräckligt ofta i rollspel slutar det existera.

Jag tror alla som spelar rollspel antingen själva har, eller känner någon som har skrivit en lång avancerad bakgrundshistoria med massa coola hemligheter och grejer som kan dyka upp i spel. Spelaren i fråga kan knappt bärga sig till att övriga spelgruppen får reda på att hans rollperson egentligen är en av kungadömets prinsar! Hur coolt är inte det liksom? Men under kampanjen dyker det inte upp något bra tillfälle att avslöja det, och plötsligt är kampanjen slut. Och i efterhand kan man nog säga att rollpersonen inte alls var någon prins.

Det finns mycket att hålla koll på i rollspel. Mängder av händelser, föremål, spelledarpersoner, ledtrådar, hemligheter, stats, och mycket mer. Det knepiga med rollspel jämfört med den riktiga världen är att endast de saker som kommer på tal faktiskt existerar. Det spelar ingen roll att jag bestämmer att min rollperson har ett ascoolt halsband hon fått av sin morfar innan han dog och som öppnar dörren till hans hemliga källare under huset om jag aldrig lyfter det på tal. Om föremålet används eller inte är sekundärt i det här fallet. Det kan mycket väl bli så att jag nämner halsbandet när jag beskriver min rollperson första gången, och tio spelmöten senare har alla glömt att jag har det. Enda som tyder på att det på något sätt fortfarande existerar är en anteckning på mitt rollformulär (förhoppningsvis). Om det visar sig att spelledaren planerat att halsbandet plötsligt kommer till användning när det kommer på tal att det är något viktigt med den där källaren dyker halsbandet upp igen. Men innan dess är det som att det aldrig existerat. För om ingen pratar om det finns det inte.

På senare tid har jag allt mer börjat försöka nämna mina viktiga föremål lite då och då. Jag försöker bygga in dem i rollpersonens beteende och personlighet. Jag kan beskriva hur rollpersonen tankspritt sitter och drar i halsbandet när hon är nervös eller djupt försjunken i tankar, eller att hon alltid döljer det innanför tunikan när hon rör sig ute bland folk, eftersom hon är rädd att någon ska försöka stjäla det. Halsbandet har ingen direkt funktion i berättelsen, men det är en konstant påminnelse om att det är viktigt och att det fortfarande existerar. För om det inte är viktigt för rollpersonen, varför sjutton ska jag då ens ta med det i beskrivningen från början?

Samma gäller en rollpersons personlighet eller handlingar. Om du beskriver din rollperson som någon som inte kan låta bli att göra narr av folk, se till att visa det i spel då också. Annars spelar du en rollperson som… ja… inte gör narr av folk… Hur du ser på din rollperson när du skapar den och hur du faktiskt spelar den kan vara två helt olika saker, och det är helt okej. Men då kan det också vara värt att uppdatera beskrivningen av rollpersonen efter hur den spelas, snarare än tvärtom. Det är helt okej att ändra en rollpersons beskrivning från ”En lurifax som alltid försöker plocka värdesaker från folk han pratar med” till ”en lurifax” om du inte lyckas/orkar/vill försöka plocka värdesaker från folk. Men om du först inte lever upp till beskrivningen de första tjugo spelmötena, och sedan plötsligt börjar stjäla saker, då är det inte något som är en del av din personlighet längre, då är det något nytt som övriga i gruppen med all sannolikhet kommer reagera på och tycker är konstigt, både spelare och rollpersoner. Då spelar din beskrivning ingen roll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *