Speltest av Nördar & Monster

I dag kördes det andra speltestet av Nördar & Monster. Det var första gången jag testade ett scenario skrivet utifrån strukturen jag beskrev i ett tidigare inlägg. Spelningen var en oneshot och inte del av någon kampanjvärld. Därför valde jag att dra ner rätt rejält på momenten för att skapa spelvärlden, och de flesta av de moment vi använde kom inte i spel ändå. Gruppen valde att spela i Borås i nutid snarare än att skapa en fiktiv plats. Med tanke på tidsgränsen var det nog ett klart vettigt val. Scenariot vi körde (vid namn Mammas pojke) är extremt fokuserat, och utspelar sig mer eller mindre bara på två platser, så alla platser bortanför var ändå irrelevanta under spelmötet. Hade vi kört scenariot inom ramen för en redan existerande kampanjvärld, eller skapat hela kampanjvärlden för ytterligare spelmöten, hade vi nog också använt oss av fler platser. Gruppen rollpersoner bestod av en hurtig och skojfrisk scout, en dumdristig vloggare, en självgod snutunge/vetenskapsnörd, samt en lillgammal sportnörd.

Allt som allt gick spelningen bra. Reglerna flöt på och de nya konfliktreglerna fungerade alldeles utmärkt. I efterhand har jag bara några enstaka ändringar och tillägg jag vill göra (till skillnad från förra speltestet då jag rev ut hela kapitlet om konflikter och skrev om från grunden). Alla spelare verkade tycka det var kul att spela och att reglerna fungerade fint. Gruppen som spelade bestod av två veteraner och två nybörjare, och alla tog till sig reglerna snabbt och tyckte det fungerade bra. Ett gott betyg, helt enkelt. Stämningsmässigt höll sig alla seriösa och tog spelet på allvar, men det var ändå gott om skämt och humor – något som var genomgående vid förra speltestet med. Ungdomar som möter monster och skräck verkar helt enkelt vara ett tema där humor och allvar möts på ett väldigt naturligt sätt. Det möjliggör att både skämta om barnens vardagliga problem och utmaningar, men ändå ta skräcken och hoten på allvar.

Scenariot fungerade också bra, trots att det bara var två sidor långt. Det blev väldigt mycket som fick improviseras från min sida som spelledare, men då scenariot är såpass löst beskrivet går det enkelt att improvisera utan att ”ha sönder” någon annan del av äventyret.

Slutbetyget för speltestet är väldigt gott. Jag är supernöjd, och kan knappt vänta på att få köra det igen! Nästa gång blir nog ett flertal spelmöten, snarare än bara ett oneshot. Förhoppningen är att spelet fungerar lika bra då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *